Surf Camp

Crescent Head:

Tank er ett litet paradis nara havet pa Australiens ostkust, langt utanfor stadernas ovasen och utan signal till varken telefon eller internet. Da kan ni tanka er att det var den perfekta platsen for vart "Weekend Escape" som var surfkurs kallades. Vi hade hort om Mojo Surfing (som agenturen kallades via en av Elins kompisar) och tankte att vi skulle ge det hela ett forsok. Man kan ju inte aka till Australien UTAN att testa surfing!

Alla deltagarna anlande efter en 6 timmars bussresa till lagret pa fredag kvall runt midnatt for att sedan samlas for en kopp te och snack runt lagerelden. Det var mysigt och inte minst jag och Elin kunde ga ned i varv infor den "stora morgondagen". Tyskar, kanadensare, schweizare och amerikaner samt en britt fanns i gruppen. Jag och Elin var nojda over att vara de enda svenskarna for en gangs skull - man stoter pa manga landsman under vistelserna pa hostel.
Det blev en tidig start nasta dag och frukosten med farsk frukt, flingor, rostat brod och te och kaffe fortardes ute i friska luften i ett litet uthus med langbord. Darefter foljde en teorilektion om surfing och teknik samt havets alla farligheter. En av de forsta saker surfarinstruktorerna berattade for oss var att vi INTE behovde oroa oss for hajar och nagon sade lite skamtsamt att 100 hajar hinner se dig innan du far syn pa EN enda! Det lat ju lite motsagelsefullt men hur som haver... vi struntade i hajarna och alade i vatdrakterna som vi hade till lans. Sen skulle alla bara ned sina surfbrador till standen och de var ganska stora och klumpiga. Storleken berodde pa att nyborjare behover lite storre brador att balansera pa. Det kandes hur coolt som helst att ens bara vistas pa stranden med en brada under armen! Sen blev det annu en genomgang da alla lag pa mage pa sina brador i en cirkel och skulle harma instruktoren da han stallde sig upp fran liggande stallning. Det var nog da vi borjade undra om vi ens skulle fixa det dar med surfing...

Vadret var UNDERBART med en massa sol, vagorna var ganska stora och det blaste friskt. Alla fick hjalp av ledarna med att komma ut en bit fran standen och sedan holl de i ens brada tills ratt vag kom innan de slappte ivag en. Jag vet inte hur mannga ganger jag flog i med huvudet fore och det blev bade magplask,sidplask och ryggplask. Det hade nog sett ganska komiskt ut om man var askadare men val ute i havet hann man bli riktigt frustrerad emellanat. Men det var val vart allt kampande efter forsta gangen man antligen stod upp nagra sekunder! Det var en san harlig kansla som riktigt kandes i magen! Nagot bade Elin och jag overraskades av var hur otroligt utmattande det ar att surfa! Efter att ha tagit sig igenom flera kraftiga vargor MED surfbradan for att sedan ligga pa bradan, paddla och stalla sig upp mitt i en vag OCH sta kvar, da vet man att man lever! Som vi flamtade och flasade! Det ar verklgien inte lika "latt" som det ser ut pa tv! Jag tror jag lyckades sta upp pa min brada ca 5 ganger under de forsta 2 timmarna...
Maten som serverades under var surf camp var verkligen frasch och delikat. Alla var SUPERHUNGRIGA efter lektionen och sjalv at jag som om jag aldrig sett mat forut!!

Efter en stund var det surfing igen som gallde och vi gav oss aterigen ut bland de brusande vagorna. Denna gangen gick det battre och jag tappade faktiskt rakningen pa hur manga ganger jag lyckades sta upp pa min surfbrada. Fast det blev en del forbannade skrik fran bade mitt och Elins hall! ^^ Havet far en verkligen att kanna sig liten och hjalplos da man standigt dranks eller kastas omkull av vag efter vag. Men det var det vart!
Middagen bestod av en "barbie", vilket ar australienarnas slang for barbeque och det var saklart jattegott! Som backpacker ar man annars van vid att inte ata vidare lyxigt...hehe. Pa kvallen drack vi ol, goon (australienskt billigt vin) och det ordnades en stor lagerbrasa pa stranden. Stjarnorna pa himmelen var nog de vackraste vi nansin hade sett, Elin och jag.

Pa sondagen sov vi aningen langre efter festandet vid brasan och sen var det stranden som gallde. OTURLIGT NOG hade vi blamarken pa hofterna efter bradan och varldens traningsvark - vi kande oss mer som 200 ar istallet for 20. Denna dagen var vagorna annu storre men vi kampade pa bra, lyckades aterigen sta pa bradorna och pa bussen tillbaka kunde vi kanna oss VALDIGT NOJDA. Trevligt folk, snygga australienska instruktorer och massa surfing!!!

PS! Bilder kommer ;)

Xx Ulrika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0